Denna helgen kan ha varit den bästa hittills! 

Jag, Marije, Emma, Franzi och Wassim tog tramen klockan 9.11 från Alicante centrum och åkte norrut. Efter lite byten och krångel med bussar för att de byggde om så kom vi äntligen fram till Calpe. Vi satte oss och tog en kaffe, chillade lite, kletade på solkräm och välkommnade solen och värmen och sedan var vi redo för att bestiga klippan Ifach 332 meter högt. 

Marijes morföräldrar hade bestiget det två gånger, fast för ganska många år sedan så vi tänkte att detta klarar vi. Vägen till en början upp var relativ lätt och underlaget platt och bekvämt även om det gick uppåt och var svettigt. Utsikten blev bara mer och mer fantastisk och man bara tittade med stora ögon. Efter ett tag kom vi till en tunnel och när man kom ut på andra sidan var det som natt och dag från den första biten upp. Nu pratar vi knappt gångvänlig terräng, inga direkta stigar, halkigt underlag av stenar och stup rakt ner. Här vände vi...

Hade vi haft bättre skor och vetat om detta hade vi definitivt fortsatt, men när man tittade uppåt så gick/kröp folk som apor upp. Visst, det är säkert en fantastisk utskikt på toppen och man vid klara dagar till och med se Ibiza, men vi var nöjda med den utsikt och upplevelse vi fått. 

Vi vände nedåt och sökte oss vidare mot stranden. Även om det fanns en del restauranger och folk så var det så lungt, harmoniskt tyst. Skönt! 

 

Klockan började närma sig sen eftermiddag och hungriga gick vi och letade en restaurang. Jag och Emma hade hört att om man var i Calpe skulle man äta Mariscos, skaldjur. Gärna till både förrätt, huvudrätt och efterrätt. För min del blev det bara de två förstnämnda. Ångkokta musslor till förrätt och såklart Paella till huvudrätt. Vi är ju ändå i Spanien!

 

Dit upp skulle vi!